17/6

Klockan har just paserat 02.00 och jag ar rastlos.
Jag ar inte trott, och jag har ingen aning om vad jag ska gora.
Jag borjar bli less pa att sitta har vid datorn, for de ar sa javulst
mycket med mygg.
Man blir biten hela tiden.
Man kanner dom inte nar dom val
sticker och man ser dom inte, men man
kanner efterat da de borjar klia.
Sista kvallen innan vi aker hem..
Skont!
Visst ar de skont att komma bort ett tag,
och fa prova pa nogot nytt ett tag.
Men de blir enformigt i langden.
Jag skulle inte sta ut och vara 1vecka till.
Tycker att 1vecka ar ratt sa lagomt.
Har aven traffat fyra tjejer har pa hotellet som
jag snackat nogon gang da och da med.
Tva av tjejerna reste tillsammans, ensammen alltsa.
En var over 18ar och hon heter Amanda, och sen
hade hon med sig en kompis som heter Jennifer.
Igar kvall sa var A & J ute och festade i Rhodos stad,
och nar dom skulle kliva av bussen sa trampar J i fullt med
glas som ligger pa backen.
Sjalva glaset trangde igenom hela skon och for in i foten.
Sa dom for hem dar vid 05-tiden imorse (tisdag morgon)
och sov till vid 08-tiden.
Sen for dom in till Sjukhuset for hon kunde inte ga eller stodja foten.
Hon verkar inte ha speciellt ont nu iallafall, och hon sager att
de inte gor sa varst ont.
Hon tyckte att de gjorde ondast nar dom drog ut glaset och sa
inne pa Sjukhuset.
Naval, dom ska iallafall stanna en vecka till.
Sen bor vi grannar med en familj som ar ifran
Sthlm, dom bor i Varmdo.
Flickorna ar syskon, den ena ar 15ar  och ska
borja 9an och heter Frida och den andra heter Tova
och ar over 18ar.
De har hant bade positiva & negativa saker under resan's gang,
men de ar sant som hander.
De ar sa verkligheten ar.
Ne, ska ga upp och lagga mig nu.
Langtar hem da man egentligen far sova
i sin egna sang.
Och sova hur lange man vill dessutom.
Har ar morsan och dom vakna som galna tuppar redan vid 09-tiden
da en annan ar som dod.
Sen har jag brant mig lite smatt pa ryggen sa jag har sovit med en
iskall blot handduk varje kvall sedan vi kom for att de inte ska svida.
Inatt var de inte sa varst roligt,
varje gang som jag skulle vanda mig sa var jag tvungen satta mig upp
och sen vrida pa mig.
Annars gjorde de ont.
Men men, nu ska jag sluta klaga och ga i sang istallet!
Ha de.

Borta bra, men hemma bast.

/ m.hs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0